Det har hänt igen.

Först var det Peter Kadhammar på Aftonbladet som försökte vinna billliga poäng på att svartmåla Ryssland. (se tidigare inlägg)

Nu har nästa tidning i koncernen nämligen Svenska Dagbladet fått mig och rodna.

Tidningens krönikör och rysslandskorrespondent Jan Blomgren på Svenska Dagbladet borde sätta på sig stjärngossestruten och ställa sig i skamvrån.

Okunnig, köpt och intryckt i en sovjetisk matrushkadocka som han inte lyckats kravla sig ur och därför helt ovetande om  hur världen förändrats sedan 1991 borde han stå där i skamvrån fram till åtminstone trettondag jul.

Jan Blomgren skriver den 15 december 2009 i SVD med anledning av att en svensk diplomat i Moskva sålt insmugglade kvinnokläder på en marknad:

“NTV är som alla stora tv-kanaler (i Ryssland) helt styrd av staten och inga inslag sker av en slump. Det verkar därför som att ryssarna velat genera den svenska ambassaden med sitt avslöjande reportage. Och det har ju lyckats”.

Jan Blomgren vakna…..

Om en rysk diplomat vid den ryska ambassaden i Stockholm skulle transporterat 1000 liter smuggelsprit- rysk vodka-  till Stockholm i sin diplomatregistrerade bil. Sålt spriten utanför Systembolaget vid Fleminggatan.

Hade du då kallat medias rapportering eller polisens agerande “ett sätt att genera Ryssland”.

Självklart inte.

Du hade som en skållad råtta sprungit runt på redaktionen och gjort allt för övertyga chefredaktör Samuelsson att ”knäcket” måste läggas ut just på dig”. “Ettan”, 6, 7 och mitten hade du begärt för ditt avslöjande .

Genant redaktör Blomgren.

Den svenske diplomaten är misstänkt för varusmuggling. Det är oerhört allvarligt och genant för honom och den svenska ambassaden.

Att TV och tidningar i Ryssland avslöjar detta är däremot inte genant det är deras plikt och skyldighet precis på samma sätt som det är för journalister i Sverige.

Ta det nu lungt Jan Blomgren.  Andas djupt, tänk efter lite  och gör inget förhastat som kan genera SVD och dig själv i framtiden….


Sankt Petersburg 2010-05.09

Idag är jag stolt över att jag till viss del är ryss.

Skäms över att jag är svensk.

Det är den 9 maj 2010. Den militära paraden på rödatorget i Moskva har just avslutats.

Här firar vi att ryssarna och sovjetunionen vann kriget mot tyskland. Inte amerikanarna inte heller engelsmännen utan just ryssarna.

26 miljoner medborgare från sovjetunionen offrade sina liv för europas fred och frihet.

Varje rysk familj förlorade minst en släkting under kriget. För vår skuld… För sveriges frihet.

Tusentals soldater har marscherat förbi tribunen där president Medvedev tillsammans med premiärminister Putin har samlat statschefer från hela världen för att fira 65års dagen av segern mot ondskan och nazisterna.

Utanför livsmedelsaffärern 5an vid tunnelbanestationen Ydjelnaya i Sankt Petersburg  sitter äldre veteraner som var med. Unga och äldre ropar. Grattis på “segerdagen”. De äldre nickar. Ler. Några gråter. Alla bär de det organge-svarta-bandet som är en symbol över segern mot Hitler.

Det är en av de viktigaste ryska högtidsdagarna. Vodkan flödar.

Att jag är svensk vill jag inte gärna berätta: Vi lät tyskar resa genom Sverige. Vi hade en nazistälskande kung.

Hur skall jag förklara det.

Jag tittar och undrar -som svensk.

Vad firar vi: 9 maj. Nej 7 maj, Nej.

Vi firar Jul Påsk och Nyår och Midsommar.

Jul och påsk därför att  Jesus föddes och dog.

Nyår och midsommar därför att almanackan bestämt att det skall vara så.

Jesus och almanackan är vår anledning att fira. Att dricka sprit och äta sursöt inlagd  sill.

Ingenting har vi gjort själva inte en enda högtid i Sverige beror på vårt hjältemod eller våra insatser,

Den  9 maj firar det sovjetiska folket att man lyckades besegra tyskarna.  25 miljoner människor dog. Det är ingen religiös högtid. Inte heller beror den på almanacka.

Männinskorna i ryssland är värda all respekt. Dom dog för oss.

Varför inte göra 9 maj till en svensk helgdag. Precis som jul påsk och midsommar


Sankt Petersburg 2009-12-01

SAAB har fått dödsstöten.

Blodet flödar.

28 dagar återstår och sedan är Saab dödförklarat.

Amerika kan inte längre hjälpa SAAB, Amerika har förlorat sin makt. Pengarna finns inte.

GMs direktörer sitter som små stjängossar vid styrelsebordet- som marionetter - och drömmer om “det som en gång var”.

De spejar ut mot öst och hoppas att hjälpen skall komma från de vise männen som såg stjärnan i öster och de skyndar dit….

Kina, Indien och Ryssland har tagit över kungakronan.  De är de tre vise männen som skall och kan “frälsa världen”

Hemskt? Inte alls. Så var för 100 år sedan. För två hundra år sedan. Och för tre hundra år sedan.

Sverige har två kända företag. Företag som står över allt i vår historia.

LM ERICSON och

NOBEL INDUSTRIER.

På  1800 talet växte dessa företag enormt. Sverige var för litet och de tvingades flytta.

Samtidigt som 10.000 tals människor flyttade västerut till Amerika flyttade Erikssson och Nobel österut: till Ryssland.

Här i Sankt Petersburg byggde de enorma fabriker och än i dag visas på TV hur personalen vid dessa fabriker hade: dagis, sociala försäkringsprogram. Förmåner  som svenska företag inte ens kunde stava till på den tiden.

Det gick bra för Ericsson och Nobel….

Att sedan Lenin och Stalin inte riktigt hängde med på framgångsvågen är en annan sak.

I dag finns ingen Lenin. Ingen Stalin och inget svensk VPK. Ett ryskt Saab är förmodligen ingen dum ide. Kanske den enda räddningen.


I dag hörde vi på P1:

Om 9 år kan Danmark inte exportera olja till Sverige

Om 20 år kan Norge inte exportera olja till Sverige.

Reportern sammanfattade detta och sa: Då finns RISKEN att vi blir beroende av Ryssland och deras  olja”.

Detta vore naturligtvis fruktansvärt och närmare helvetet har Sverige aldrig varit sedan Poltava 1709.

Allt enligt P1 

Snabbt “klippte “man till en person som är ansvarig och kunnig i “oljefrågor” Han kommenterade genast reportens påståendet:

“Jag förstår inte vad du menar . “Vaddå risk”?

Den ansvarige förstod inte varför reportern använde ordet “risk” Varför import av olja från Ryssland skulle vara “en risk”.

Men P1 ville fördjupa svenskars oro och “hat” mor Ryssland-det vi kallar Rysslandsskräck

Jag har arbetat som journalist i 30 år. Medlem i Svenska Journalistförbundet 1978-2001 och undrar varför P1 inte kunde “lagt ut “följande reportage:

Om 9 år kommer Danmark inte att ha någon olja.

Om 20  år kommer Norge inte att kunna exportera olja till Sverige….

Men då finns  MÖJLIGHETER ATT köpa olja från Ryssland.

HURRA

Har Ryssland sagt nej att sälja olja till Sverige? NEJ. 

Har Ryssland: Misskött sina åtagaden gentemot Sverige? NEJ

Lillebror Sverige har problem med Ryssland. Vi  har fått stryk av Ryssland sedan 1700 talet. Poltava 1709 , förlusten av Finland 1809. På 1700 talet sponsrade Gustav den III s kusin  kejsarinnan Katarina den stora hela den svenska riksdagen. Sverige var då  europas fattigaste land. I dag visar ryssarna återigen – till svenskarnas förtret -sin  storhet: gassledningen utanför Gotland, segrar i ishockey och inte minst sveriges fullständiga katastrof mot ryssarna vid fotbolls EM 2008.

Vaddå risk… 

Vi skall vara glada om Ryssland eventuellt vill och kommer att hjälpa oss- den fattiga kusinen från Sverige. I dag vill Ryssland inte importera svenskt kött efterom de anser att vi inte har tillräckligt bra djurhållning. Inom kort kommer de inte att vilja exportera olja eftersom vi är att för “stora i käften”.

Då stannar Sverige..

Vi tronar på minnen från “fornstora dagar”.  Redan då nationalsången skrevs levde vi på gamla meriter. Efter 1632 har vi inte åstadkommit något som ger oss anledning att “trona” på något.

Man behöver inte älska sin förmögne släkting i öst – men att förödmjuka honom tjänar man ingenting på.

MICHAEL MANN

michaelmann@mail.ru


Jag blir så trott.

Jag har läst Peter Kadhammars krönika i Aftonbladet.

Peter Kadhammar. En föredetting som hamnar i skuggan av yngre och framförallt mer vidsynta journalistkollegor på Aftonbladet kämpar som i dödskamp för att bli uppmärksammad.

Nu när hans ideér uppslag och tiden då nyhetschefen klappade honom på den mindre kala hjässan är ett minne blott tar han som sista utväg till ett 500 år gammalt knep. Ett knep alltid går hem i Sverige.

Kasta lite skit på ryssarna. Kadhammar skriver att Ryssland är en bananrepublik.

Jag tänker inte kommentera detta eftersom de flesta svenskar idag redan genomskådat Kadhammar och förstår vad ryss-skräcken egentligen händlar om: Hela hans krönika i Aftonbladet vittnar också om just detta.

Ryssland är stort. Ryssland är framgångsrikt. Ryssarna kan. Ryska ledare har armbandsur för 32000 dollar.

Är det dåligt?

Jag skulle önska att Reinfeldt kunde ha ett armbandsur för 32.000 dollar. Och framförallt skulle jag önska ett själv.  Ryssland har en valutareserv på 600 miljarder dollar.

Är det dåligt?

Jag skulle önska att Sverige hade det. Och att jag själv hade en månadslön som var en tredjedel.

Ryssland har en tillväxt på 7 procent.

Är det dåligt?

Sverige borde ha det men faller i stället som gammalt rymdskrot och förkolnar vid inträdet i verkligheten.

I Sverige finns snart inte mycket att vara stolt över. Statsskuld, vikande tillväxt och armbandsur från Ur&Penn.

Rysskräcken är ingenting annat än avundsjuka och beundran inomför ett land som krossade oss i Poltava 1709 och sedan stal Finland från oss 1809: ett land som  1945 vann andra världskriget och 2009 som en lite gest lägger ner en inte allt för liten gasledning på havsbotten strax utanför Gotland.

Men att bland journalister och poltiker säga och skriva något positivt om ryssarna är lika politiskt inkorrekt som att säga något ofördelaktigt om muslimer och invandrare.

Det är bara det att allmänheten inte håller med. Svenska folket älskar att hata ryssarna. Det kallas hatkärlek och det är något helt annat.

Peter Kadhammar. Jag skall ge dig ett råd som kommer att få din dödskamp att upphöra. Som kommer att ge dig berömelse och ära. Som kommer att på nytt få nyhetscheferna att klappa din nu något kalare hjässa. Som kommer att göra din chefredaktör till hjälte.

Skriv ett eller ett par positivt ord om Ryssland. Gå mot trenden. Följ inte drevet.

Vågar du… eller tänker du tillsamman med dina kollegor inom den svenska journalistkåren fortsätta din flata och poltiskt korrekta journalistik.

Och kanske borde dina egna ord om ryska journalister: “Kritiska journalister har ju en tendens att dö av kulor i kroppen. och polisen hittar aldrig mördarna”. vara en tankeställare.

Ingen skjuter någonsin en flat och politiskt korrekt journalist som sitter i makthavarnas knä.


MICHAELMANN

Michael Mann

Min fru Alla Viktorovna, född i Leningrad i Sovjetunionen 1970, skakade på huvudet:

- Är du dum. Det kommer aldrig att fungera.

- Men vi kan ju försöka, kontrade jag,  född på 60 talet i Badelunda församling i Västerås. I folkhemmet Sverige.

Jag hade en fråga till den ryska migrationsmyndigheten i Lenigradskaya Oblast som rörde mitt uppehållstillstånd i Ryssland och jag ville ha ett snabbt svar.

Alla Viktorovna gav med sig och från vår lägenhet på Kungsholmen i Stockholm surfade vi in på det ryska migrationsverkets hemsida. http://www.ufms.spb.ru/messages.php.  Där- under rubriken “kontakt” fanns det möjlighet att skriva ett kort meddelande och lämna sin SKYPE adress.  

Jag skrev ett kort meddelande. Ställde min fråga och lämnade min skypeadress: mann012. Jag avslutade mitt meddelande: Var snäll och svara så snart som möjligt. Med vänliga hälsningar.

Alla Viktorivna född i Sovjetunionen skakade på huvudet.

-Är du dum. Ingen kommer att svara. Ingen bryr sig. Våra ryska  myndigheter är tillskillnad från era svenska inte lika snabba och “kundinriktade”.

Fullständigt idiotiskt att ens försöka menade, Alla Viktorovna och sprang ut på Sankt Göransgatan för att handla billig falukorv på PrisExtra. 

Min sovjetiskfödda fru hann bara utanför dörren då det typiska skypeljudet för: “meddelande” entonigt som den lilla klockan bredde ut sig över vår 45 kvadratmeter lilla lägenhet.

Någon Дунаева Е.В från ryska “Федеральной миграционной службы по г. Санкт-Петербургу и Ленинградской области” ville få kontakt. Att jag genast skulle acceptera henne som en “kontakt” i min kontaktlista och att vi skulle ringa henne klockan 14.00 nästa dag.

Min fru häpnade något men tillade:

- Det är sommar och Дунаева Е.В är säkert någon semestervikarie som inte kommer att kunna svara på några frågor. Men visst vi försöker i morgon klockan 14.00, sa Alla Viktorovna innan vi gick ner till Smedsuddsbadet.

Att ringa på Skype är gratis tänkte, jag och bekräftade med det – vilket alla ryssar tycker och tänker - att vi svenskar födda i folkhemmet  är oerhört snåla.

ofrus

Nästa dag 14.00 ringde vi till den ryska migrationsmynigheten på skypen.  Дунаева Е.В svarade på alla våra frågor.  Vi fick alla svar. All information.

Min fru Alla Viktorovna trodde inte det var sant. – Ja, du hade rätt sa hon. Hon var glad. Jag var glad.

När jag någon dag senare på nytt surfade in på ryska migrationsverkets hemsida http://www.ufms.spb.ru/boss.php. såg jag till min stora förvåning att just vår Дунаева Елена Владимировна är högste chef för det ryska migrationsverket i Leningradskaya Oblast- med en befolkning två gånger större än Sveriges.

Kanske skulle cheferna för Försäkringskassan i Sverige resa till  Елена Владимировна Дунаева i Sankt Petersburg på kurs under några dagar. Svaret på deras problem är troligen avsaknaden av “rysk byråkrati”

Min sovjetfödda Alla Viktorovna är idag inte lika säker på vad hon skall tro om det som hänt- men hon erkänner att mycket har förändrats till det bättre i hennes Leningrad.


Artic SeaSå har det hänt igen.

Två hundra år efter det att vi förlorat Finland till Ryssland – pågrund av en katastrofal underättelsetjänst. Och tre hundra år efter katastrofen i Poltava-  som också berodde på en katastrofal underättelsetjänst har ryssarna igen visat vart skåpet skall stå.

Det är pinsamt. Det är en förödmjukelse. Men det visar att ett litet land som Sverige  aldrig kan mäta sig med sina kollgor i öst. Och att man troligtvis  bör inse det.

I juli månad kidnappades ett fartyg Arctic Seas i Östersjön. Med rysk besättning.  Det skedde mellan Öland och Gotland. Inte långt i från den plats där 10.000- tals svenskar badar- grillar T-bonestek inköpt på Lidl för 29 kronor kilot och tillbringar sin semester.

Svenska myndigheter polis, rikspolischefen, kustbevakning, Chefen för flotttan, rikspolisen och militären låg på stranden 50 meter från borttsplatsen och drack paraplydrinkar. Solade och funderade på hur mycket semesterersättnigen skulle inbringa denna sommar.

Ingen anade att ett fruktansvärt brott höll på  att ske.

Att ett fartyg kapades under vapenhot. Att människor på svenskt vatten – bara 100 meter från deras urdruckna gin och tonic pantburkar från Viking Line –  led och fruktade för sina liv.

Inga andra visste. Inga andra var vakna. Bara ryssarna. Ryssarna såg det som vi svenskar inte såg. Dom såg och förstod det som svenska regeringen, försvaret och  kustförsvaret borde sett.

Ryska Flottans flaggaRyska flotta ringde det svenska justitiedepartementet och frågade :

- Vad händer hos er. Ser ni inte. Förstår ni inte…..

Då först vaknade svenskarna. Försvarsmaktens paraplydrinkar och dera  sugrör fastade i halsen. Oj ojo oj.

Pinsamt.  Precis som 1709 i Poltava och 1809 vid slaget om Finland. Svenskarna sover. Naiva. Det händer aldrig oss. Med ojämn solbränna väcker man en representant från kustförsvaret. Hon sägs vara talesperson. Hon säger: 

Om vi hade haft det system…. som vi kommer att FÅ i slutet av 2009…. kommer vi att kunna försvara oss….

Det behövs inga fler kommentarer. 1709, 1809, 2009. Låt ryssarna ta hand dom vårt kustförsvar- det har dom tillskillnad från den svenska kustbevakningen lyckats med i 300 år.

MICHAEL MANN

michaelmann@mail.ru


Eva Elmsäter har arbetat som reporter på Sveriges Television i Ryssland under många år.

Eva ElmsäterHon är en av de få journalister i Sverige som vet någonting om Ryssland.

Staffan Skott är en annan.

Elmsäter uttalar sig i ett radioprogram i P1 att:

-Det är pinsamt vad lite svenska journalister vet om Ryssland.

Eva Elmsätter har rätt. I Sverige finns det bara några få journalister som kan Ryssland. Tyvärr finns dom dom varken på DN, SVD eller SVT.

Svenska Journalister i Ryssland bor ofta när de kommer till Moskva fem dagar på lyxhotell och “insuper”atmosfär på Nevkij Prospekt. Det vill säga dricker en jävla massa sprit.

Det är en katastrof.

2003 i samband med Sankt Petersburgs 300 års jubileum träffade jag en reporter från Aftonbladet. När han var nykter bekräftade han detta:

Du… Vi åker hit en gång om året och gör den där prositutions och maffia grejen… Du vet….

Svensk Journalistik i sin bästa skepnad.


Folkpartiet har i sin valkampanj krävt ett europeiskt FBI.

Utbildningsminister Jan Björklund menar att brottsligheten är “gränsöverskridande”. Det vill säga att all brottslighet kommer från Baltikum, Ryssland. Iran. Irak. Afganistan.

Jan Björklund

Björklund har rätt… men fel.

Brottsligheten i Sverige är framförallt lokal.

Systematisk brottslighet utövas 500 meter utanför Björklunds fönster. I dag är tillexempel Försäkringskassan en del av den brottsligheten. Försäkringskassan gör sig troligen skyldig till 100-tals brott mot svensk lag varje dag.  Mer än den samlade “organiserade brottsligheten” lyckas med under 100 år. 

Björklund vill ha ett europeiskt FBI- Det är en bra ide men låt då ett europeiskt FBI också utreda brottsmisstankar mot svensk polis, åklagarmyndigheten, svenska myndigheter och domstolar.

Idag utreds som bekant brottsmisstankar mot poliser av annan polis. En anmäla mot åklagare i Stockholm utreds av en åklagare i Västerås. Dessa dricker troligen snaps och delar grillspett med varandra vid gemensamma fester på midsommar och andra Happenings för poliser och åklagare.

Det är åtminstone väldigt lätt att tro at det finns vänskapskorruption…

Tingsrätter och förvaltningsdomstolarna i Sverige fungerar likadant.

Ett europeisk FBI skulle innebära att brottsmisstankar mot en svensk polis, åklagare, domare, tjänsteman vid myndigheter utreddes vid en fransk-,  italiensk-, engelsk, polsk-, rumänsk eller engelsk åklagarmyndighet. Och att man sedan ställdes inför rätta i det landet.FBI

Det vore ett riktigt FBI


Tingeling tingelin…Tingeling…tingeling.

TingelingAlla svenskar har sett och hört den. Ryska björnar. Nakna exotiska tjejer i raffset. Balalajkor. Maffioser. Tingeling tingeling. Do svidanja Putin (Farväl Putin) Hela svenska folket skrattade så att pilsnern fastnade i halsen. Och inslaget blev ett av de mest nerladdade på You Tube.

Men det fanns de som inte var lika roade över Henrik Dorsins mästerverk. Ryska ambassaden i Stockholm  klagade.

– Vi svarar inte på excentriciteter från några galningar vars Rysslandsfobi snarare borde placera dem på mentalsjukhus än på Globens scen, sa ryssarna efter framförandet. De ville ha en ursäkt.

Svenska politiker sprang genast till slottet och tog på sig Karl den XIIs karolineruniform,  spände musklerna och sa: ”I Sverige har vi minnsan yttrandefrihet”. Det skall inga ryssar i världen försöka förändra.

Tingeling blev storpolitik och Sverige försökte som revansch för att vi förlorat Finland 1809 till Ryssarna använda Tingeling som massförstörelsevapen- när ingenting annat biti på dom – sedan 1700 vid Narva. “Vad var det vi sa. Ryssland är odemokratiskt. Saknar humör. Ingen yttrandefrihet. Putin styr med järnhand.”

Det där gamla vanliga.

Jag tror i själva verket att den ryske ambassadören  tyckte om “Tingeling Tingeling”. Ryssar är oerhört lättsamma. Jag har hört bättre och sämre “tingeling” överallt i Ryssland. På massor av fester  Ingen har reagerat. Förövrigt är Ryssland värdens mest Tingelingskaja land i världen enligt min åsikt.

Glada ryssar

Kanske var ambassadens reaktion något överilad. Och kanske inte helt i linje med vad man väntar sig från världens största lands ambassad. Men jag förstår honom. Jag tror nämligen att Tingeling bara var droppen som fick bägaren att rinna över.

Ryssarna är tillskillnad från svenskar patrioter. De älskar sitt land. De är stolta över sitt land. Och de har all anledning at vara det. De vann andra världskriget. De var de första i rymden. De har genomgått stålbad som skulle tagit livet av vilken svensk som helst. De är stolta över ett land med traditioner med historia och med kultur som gör vilken kulturminister som helst grön av avund.

I svensk press beskrivs Ryssland med fem ord: maffia, korruption, prostutution, undrevärld, mord, brist på demokrati. Aldrig ett vänligt ord.

Hela tiden måste ambassadören “försvara” sig. Förklara. Han är förmodligen trött på all “skit” som han måste ta från politiker och journalister i mellanmjölkens land.

alexander kadakin

Så äntligen Det är lördagskväll. Ambassadören häller upp 100 gram apelsinjuice i sitt glas. Sjunker ner i soffan. Läggger fötterna på bordet. Andas ut. Veckan är slut.

Han slår på Sveriges Television. Man vsar Sveriges populäraste TV-program. Melodifestivalen.

Och då plötsligt….

Tingelig… tingeling….

Nej. Inte igen… Inte nu…

Även en ambassadör har känslor.




Follow

Get every new post delivered to your Inbox.